Nätverkande, globalisering, den oändliga föreläsningsserien TED talks och välgörenhet – se där, några av de senaste årens hetaste trender. Tänk om det fanns ett sätt att förena dem i en och samma förpackning, lite som ett chokladägg av känt märke fyllt med överraskningar!
Om jag säger att svaret stavas ”Rotary” riskerar jag förmodligen att genast tappa mer än hälften av er som läser den här krönikan. Men håll ut, om cirka 2 500 tecken hoppas jag att du har förstått poängen – och inte minst fått dig en tankeställare om hur lätt det är att fastna i gamla tankemönster.
Låt oss bara slå fast en sak direkt: Rotary har ett uppenbart varumärkesproblem. Ledsen att säga det, men jag och många med mig förknippar främst fenomenet med ett gäng gråhåriga farbröder som ses för lunch en gång i veckan. För trots att Rotary på sin hemsida presenterar sig som en sammanslutning av ”engagerade personer som tar aktiv del i samhället genom våra yrkesroller” går det i många klubbar att fråga sig hur många som fortfarande är yrkesaktiva.

Det är annars det som är Rotarys signum och styrka, att det är en mötesplats för professionella utövare av en skön blandning av yrken. En bra Rotarylunch kan därför bjuda på unika möjligheter att nätverka i skärningspunkten mellan olika branscher, små och stora bolag, offentligt och privat, näringsliv och civilsamhälle och så vidare. Jag är inte själv medlem, men har föreläst på olika klubbar och sett det på nära håll.
Och är det något vi älskar att göra 2014 är det dessutom att nätverka. Så till den milda grad att det uppstår företag och mötesplatser som enbart har till syfte att skapa nätverk. Eller rekryteringsbolag som insett att bästa sättet att hålla en stor bas av kandidater för olika uppdrag är att agera som nätverksbyggare. (Läs reportaget på föregående sidor för fler exempel.)
Min spaning är dock att många börjar bli trötta på dessa tillfälliga nätverk efter ett hysteriskt minglande de senaste fem, tio åren. I kontrast till det ständiga hoppandet mellan olika mötesplatser som poppar upp gissar jag att vi snart får se en motreaktion. Vinnare är då nätverk som kan bjuda något mer långsiktigt och där deltagarna kan bygga relationer över tid.
Rotary är inte ensamma om detta, men om man ser till vad de erbjuder mer än ”bara” nätverket så börjar det nästan låta lite trendigt:
Ett föredrag på 15–30 minuter per gång, där en person pratar om ett aktuellt ämne. Lite som en TED-föreläsning till sin längd, även om många av talarna lär behöva tränas för att komma upp i samma kvalitet.
Medlemsavgifter och överskott från mötena går till välgörenhetsprojekt som att utrota polio och stipendier för ungdomars internationella utbyten. Kunde inte ligga mer rätt i tiden.
Just den internationella dimensionen är viktig. Det finns Rotaryklubbar runt om i världen och globala affärsresenärer har möjlighet att även vid kortare stopp på olika platser gästa möten för att få ingångar i det lokala näringslivet.
Så potentialen finns alla gånger i Rotary, men för att fånga den måste många klubbar på allvar ta tag i frågorna om ökad mångfald och föryngring. Att det inte bara är en klyscha utan går att göra i praktiken har exempelvis Rotaryklubben i Västra hamnen redan bevisat. Den har nu blivit en magnet för inte minst yngre kvinnor i karriären.
Så här kommer den, meningen jag aldrig trodde jag skulle få anledning att skriva: Rotary har alla chanser att bli nästa stora innegrej.
TEXT: THOMAS FROSTBERG