PISA-resultaten har anlänt, och som vanligt spelar elevernas prestationer huvudrollen. Arbetsmarknads- och integrationsminister Johan Pehrson (L) kommer in på scenen och utropar det som om det vore en tragedi: "En kunskapskollaps!" Ja, han menar allvar. Men varför går det så dåligt? För det första, kära vänner, är det en internationell föreställning. Alla OECD-länder är med på den här turnén, och trenden är nedåtgående för alla. Så förklaringen till Sveriges prestationer kan vara en global pandemi, som ledde till skolstängningar och distansundervisning. Men låt oss inte låta fakta komma i vägen för ett bra drama!
Nu kommer en oväntad twist. Skoldebattens huvudpersoner undviker som konstiga magiker att nämna den mest uppenbara faktorn - invandringens effekter. Det är som att ha en elefant på scenen och ingen verkar märka den. Inrikesfödda svenska elever presterar i topp, medan elever med utländsk bakgrund ligger under OECD-snittet. Det är en dramatisk skillnad som inte får någon huvudroll, trots att den är så uppenbar.
Men vänta, det blir ännu mer dramatiskt! Skillnaden mellan invandrare och infödda är störst av alla OECD-länder, även när man tar hänsyn till socioekonomisk status och språket som talas i hemmet. Sverige är stjärnan på den här dramascenen när det gäller att visa på skillnader.
När vi granskar historien ser vi en rullande berg-och-dalbana av PISA-resultat. Svenska elever hade en bottennotering 2012, men sedan hämtade de upp sig. Men nu sjunker resultaten igen och det får oss att undra om det verkligen är skolans fel eller om det är andra faktorer som spelar in. Det verkar som om invandringen är som den stora elden bakom kulisserna, men alla verkar ha förbisett den.
Låt oss nu ta fram en annan huvudperson på scenen, skolforskaren Gabriel Heller Sahlgren. Han visar att det inte bara är i PISA som Sverige är i topp när det gäller elever med inhemsk bakgrund. Även i andra tester presterar svenska elever bra. Men nu blir det ännu mer dramatiskt när vi pratar om vuxna. I PIACC-testet, som mäter färdighetsnivåer hos vuxna, är skillnaderna ännu tydligare. Svenska vuxna med svenska som modersmål presterar bra, men skillnaden till vuxna med utländsk bakgrund är enorm.
Och nu är det så dags för den största dramatiska ögonblicket. Andelen vuxna som ligger på den lägsta nivån i läskunnighet och/eller matematik är låg för svenska vuxna med svenska som modersmål, men skrämmande hög för vuxna med utländsk bakgrund. Det är som att vara på en rysare där en grupp kämpar för att hitta ljuset medan den andra går i mörkret.
Så vad är poängen i den här dramatiska föreställningen? Invandringens effekter är som den stora olösta mysteriet, den faktor som ingen vill nämna på scenen. Vi kan inte jämföra äpplen och päron och det är hög tid att börja bryta ned kategorierna och se hur svenska skolan klarar av grupper med olika utmaningar.
I denna storslagna dramatiska skoldebatt måste vi vara ärliga om verkligheten. Det handlar inte om att skylla på marknadsskolan eller friskolereformen. Det handlar om att hantera en komplex situation med olika elevgrupper och deras behov.
Så avslutningsvis, låt oss inte förbise den stora elefanten på scenen. Invandringens effekter på skolresultaten är en viktig del av detta drama och det är hög tid att den får den uppmärksamhet den förtjänar. Detta är verkligheten vi lever i så det är dags att agera med insikt och ansvar. Rollerna är fortfarande i förändring, men det är dags att upprätta en relevant handlingsplan för att hantera de utmaningar vi står inför.
Leif J Hamilton
